Vad krävs för att liberalismen inte skall gå förlorad?
Abstract
Hedrad med uppdraget att hålla denna före- läsning börjar jag med en lokalt och per- sonligt hållen reflexion. Utgångspunkten för dagens symposium1 är Peter Forsskåls lilla skrift Tankar om borgerliga friheten bestå- ende av tjugoen paragrafer tryckta på åtta sidor 1759, trettio år före franska revolutio- nen och hundra år innan John Stuart Mills On liberty publicerades 1859.
Mina tankar går från detta tidiga uttryck för uppsaliensisk liberalism vidare till den kämpande och med alla tillgängliga maktme- del bekämpade verdandismen på 1880-talet, den som beskrivs i biografierna över den svenska politiska modernismens båda por- talgestalter Karl Staaff och Hjalmar Branting.
Därifrån associerar jag till dåvarande uppsaladocenten Herbert Tingstens storverk Demokratiens seger och kris från 1933 och professor Torgny T. Segerstedts bok Demokra- tiens problem i socialpsykologisk belysning från 1939. Till bilden hör också den senares anförande i universitetets aula inför den samlade studentkåren i samband med den sovje- tiska invasionen i Ungern 1956.
Minsta gemensamma nämnaren för samtliga dessa meningsyttringar är en stark anspänning och ovisshet om utgången. De som skriver och talar uppfattar sig som kämpande – att det politiska, vetenskap- liga och journalistiska arbetet betyder något, att det är på allvar, meningsfullt och meningsbärande.
