Samhällsomdaning – kris, kollaps eller möjlighet? 1

Abstract

Det känns naturligt att börja en jubileumsessä som denna med Fahlbecks egna ord. Citatet förmedlar ett intresse som passar väl in i en återkommande tematik inom grekisk bronsåldersforskning. Forna staters förfall och undergång är onekligen en mäktig företeelse som alltid fascinerat. I mångt och mycket är det som fenomen dock en modern konstruktion. Två poänger kan göras till stöd för denna ståndpunkt. Den första är kopplad till vårt moderna fågelperspektiv, där utdragna skeenden komprimeras och förändringen framstår som kristallklar och abrupt när vi blickar mot forntiden. Den andra poängen, som förstärker den första, är att monumentala lämningar varierar över tid och rum och att variationen höjer tydligheten i vissa skeenden. Detta är något som drabbar arkeologen likväl som den intresserade studenten. Sedan Heinrich Schliemanns utgrävningar i Troja och Mykene på 1870­talet har egeisk förhistoria, dvs. studiet av bronsåldern i områdena i och omkring det Egeiska havet, varit fokuserad på palats och monumentala gravar. Som den grekiske arkeologen Michael Fotiadis (2016) nyligen frågade sig, hur hade egeisk bronsålder sett ut om Schliemann inte hade gjort de uppseendeväckande fynd han gjorde, eller om dessa inflytelserika platser fått se dagens ljus några decennier senare?