Att göra rätt – även när ingen ser på

Abstract

Året innan riksdagsvalet 2014 publicerade oppositionsledaren Stefan Löfven debattartikeln ”Välfärdens yrken måste få sin frihet och status åter” (DN debatt 2013-11-15). Inlägget avslutades med: ”Med en socialdemokratisk regering kommer välfärden få större resurser, ett nytt regelverk som sätter människa framför vinst och en ny styrning som utgår från de välfärdsprofessionellas kompetens och yrkesetik.”2 Det är ovanligt för politikens främsta företrädare att så tydligt göra partipolitik av det som vi statsvetare benämner förvaltnings- politik, dvs. idéer och åtgärder riktade mot förvaltningens organisation och arbetssätt (Petersson & Söderlind 1993: 8). Men nu har det alltså skett. Redan en månad efter att socialdemokraterna och miljöpartiet bildat koalitionsregering efter valet 2014 utfärdades ett pressmeddelande från Finansdepartmentet med budskapet ”Ny styrning bortom New Public Management” (23 oktober 2014). Innebörden var sammanfattningsvis att åter ge välfärdens professioner möjlig- het att använda sitt professionella omdöme i sitt arbete, och att utveckla nya styrmodeller för den offentligt finansierade verksamheten (jfr prop. 2014/15:1: 53). Så ser den dagsaktuella förvaltningspolitiska diskussionen ut, och frågan är vad som döljer sig bakom dessa formuleringar. Vad är det i idéerna från New Public Management (NPM) som man vill komma bort ifrån? Kort sagt, vad är det som skapar politisk mobilisering i denna fråga?