Gränsdragningen för universitetslärare i relationen gentemot studenterna – en analys av det egna förhållningssättet till yrkesmässighet och det privata

Abstract

Som myndighetsperson har en universitetslärare makt över studenterna och därmed också ett långtgående ansvar att agera etiskt korrekt, både mot den enskilde studenten och mot studentgruppen. Detta ansvar sätts dock återkommande på prov i sammanhang vilka ofta är situations- och kontextspecifika och därmed svåra att hitta generella rekommendationer för. Syftet med denna studie har varit att, genom att intervjua universitetslärare i olika åldrar och i olika stadier av sin karriär, identifiera och belysa några av de problem som kan uppstå i lärare/student- samt i handledare/doktorandrelationer. De situationer som under intervjuerna framkom kategoriserades i vänskap, flirtande, provokation och respektlöshet samt ansvar och rättvisa. Intervjuobjekten ombads även fundera på hur deras relation med studenter har förändrats över tiden. De enskilda personernas erfarenheter jämfördes med det som finns att hitta i litteraturen. Studien indikerar att en måttfullt personlig relation lärare och student emellan kan vara positiv för båda parter, men ställer höga krav på lärarens goda omdöme. Det föreligger dock, intervjuobjekten emellan, en påtaglig diskrepans i fråga om vad begreppet ”måttfull” innebär. Mycket tyder på att flertalet problem skulle kunna hanteras lättare med hjälp av ett antal etiska riktlinjer, antingen fastställda av den enskilde läraren, inom lärarlaget men allra helst på central nivå.