Institutioner och legitimitetsparadoxen
Abstract
”Institution” är för mig ett praktexempel på vad vi kallar för en hembig – ”an hegemonic, ambiguous, big concept” (Alvesson & Blom 2022). Det är svårt att undgå – alla använder det – noteriskt mångtydigt och täcker det mesta. Det är ett exempel på motsatsen till Geertz (1973) berömda utsaga om alltför vittomspännande referenser till kulturbegreppet – ”cut it down in size so that it covers less and reveals more”. Men det är svårt att undgå begrepp som är så institutionaliserade som institution. Och det kan naturligtvis användas mer eller mindre med analytisk och empirisk utskiljning.
Johan P. Olsens artikel tar upp många intressanta teman om demokrati, institutioner och legitimitet. Texten får mig att tänka på konflikten mellan att offentliga organisationer ska leverera ifråga om kärnuppgiften och svara mot förväntningar och krav längs ett allt bredare spektrum av teman, mer eller mindre löst kopplade till denna. Målkonflikter är en klassiker men ökad tillgänglighet på krav, förväntningar och tydligt uppvisbara ”lösningar” motiverar en delvis annan variant ifråga om tänkande. Offentlig sektor – och till stor del även privat sektor – ska dels åstadkomma bra resultat ifråga om det primära syftet, dels visa upp strukturer som skapar legitimitet genom att svara an mot institutionaliserade normer i omgivningen. Meyer & Rowan (1977) påpekade att det senare görs genom ceremoniella arrangemang. Den produktiva kärnverksamheten är då i stort sett frikopplad från och störs ej av vad som behöver visas upp av legitimitetsskäl.
”Institution” är för mig ett praktexempel på vad vi kallar för en hembig – ”an hegemonic, ambiguous, big concept” (Alvesson & Blom 2022). Det är svårt att undgå – alla använder det – noteriskt mångtydigt och täcker det mesta. Det är ett exempel på motsatsen till Geertz (1973) berömda utsaga om alltför vittomspännande referenser till kulturbegreppet – ”cut it down in size so that it covers less and reveals more”. Men det är svårt att undgå begrepp som är så institutionaliserade som institution. Och det kan naturligtvis användas mer eller mindre med analytisk och empirisk utskiljning.
Johan P. Olsens artikel tar upp många intressanta teman om demokrati, institutioner och legitimitet. Texten får mig att tänka på konflikten mellan att offentliga organisationer ska leverera ifråga om kärnuppgiften och svara mot förväntningar och krav längs ett allt bredare spektrum av teman, mer eller mindre löst kopplade till denna. Målkonflikter är en klassiker men ökad tillgänglighet på krav, förväntningar och tydligt uppvisbara ”lösningar” motiverar en delvis annan variant ifråga om tänkande. Offentlig sektor – och till stor del även privat sektor – ska dels åstadkomma bra resultat ifråga om det primära syftet, dels visa upp strukturer som skapar legitimitet genom att svara an mot institutionaliserade normer i omgivningen. Meyer & Rowan (1977) påpekade att det senare görs genom ceremoniella arrangemang. Den produktiva kärnverksamheten är då i stort sett frikopplad från och störs ej av vad som behöver visas upp av legitimitetsskäl.
