Musik och politik

Abstract

Står musiken över politiken? Det var i alla fall ett vanligt argument bland de tyska världsberömda musiker, sångare och dirigenter som fortsatte att verka i Nazityskland under andra världskriget när de kritiserades för att ha varit en del av det nazistiska kulturella maskineriet. Att spela Beethoven under nazistisk flagg kan väl inte vara medlöperi, menade man. Sådana förklaringar ter sig naiva idag, när vi vet hur viktig den tyska klassiska musiken var i nazismens världsåskådning och i dess propagandaarbete. Enorma resurser lades ner på konsertarrangemang och utländska turnéer med tyska orkestrar och musiker i syfte att hylla det ”tyska” och övertyga publiken både inom och utanför det nazistiska väldet om det nazistiska Tysklands förmåga att bevara och lyfta det tyska kulturarvet. Som den världsberömde dirigenten pianisten och Daniel Barenboim uttryckt det är musiken inte separerad från världen. I stället visar den att allt är förbundet (Barenboim 2008: 17, 108).