Samhällsvetenskaplig forskning. Söndrade vi falla?

Abstract

Vart går statskunskapen, och varför? Det är de två frågor jag vill beröra i denna artikel. Min utgångspunkt är en oro för hur ämnet kan hållas ihop och en känsla av främlingskap inför den utveckling som ägt rum under de senare decennierna, där en positivistiskt driven statskunskap riskerar att reducera människan till själlös massa, samtidigt som en sammansmältning av hermeneutik och ’postmodernism’ lett till en samhällsvetenskap där möjligheten till gemensamma måttstockar har satts ifråga. Statskunskapen befinner sig på ett sluttande plan, där ”gated communities” alltmer lever sina egna liv, och där hårklyverier och fack­jargong riskerar att skymma sikten. Till syvende og sidst ligger emellertid överlevnaden för statskunskapen, och för all samhällsvetenskap, i att vi verkligen ser, påstår något bestämt om världen därute och når ut med det till omvärlden, och inte primärt ägnar oss åt den egna flocken och dess utgångspunkter, oavsett om de handlar om abstrakta resonemang eller metodologisk sofistikation.