Ett unikt ögonblick på Mölna brygga

den 17 september 2017


Innehåll:

Medverkande:
Anders Mortensen, Paula Brandt, Henric Holmberg
Sonja Lund, Joakim Saedén, Ann-Margret Fyregård

Foto, Regina Lund.

För att utröna och celebrera de sammanhang som utläggs i kommentardelen till Gunnar Ekelöf, Samlade dikter. Under redaktion av Anders Mortensen och Anders Olsson, med kommentarer av Anders Mortensen samt med inledning av Anders Olsson, Stockholm 2015, s. 377, 379 och 390, arrangerade Centre for Scandinavian Studies och Gunnar Ekelöf-sällskapet den 17 september 2017 en expedition till Mölna brygga, Lidingö, där undersökningar av det unika ögonblicket i En Mölna-elegi genomfördes och en bearbetning av verket, gjord av Henric Holmberg, uppfördes:

Inbjudan som skickades ut av Gunnar Ekelöf-sällskapet.

Enligt den spektakulära fiktionen i En Mölna-Elegi utgör poemet »ett vertikalsnitt genom alla de olika lagren av samtidigt framflytande tidselement« (Skrifter 7, s. 258), genom såväl klockans tid som tidsupplevelsens inre värld hos diktjaget. Denna försvinnande korta stund har omvänt utvidgats till den poetiska storform som utgörs av allkonstverket En Mölna-elegi, vilket har karaktären av både en för upphovsmannen representativ »levnadsstämning« och ett autoepitafium.

s. 11 Tiden hämmad och hetsad: / Solen spetsad / på Danvikens spira: Den första av tre pregnanta bilder för att den yttre tiden stannar upp, poängterande att dikten äger rum i ett enda ögonblick, också genom att återkomma oförändrade längre fram i elegin (de andra är droppens fall, s. 15 och 18, och äpplets, som inträffar s. 15, 18 och 51). Detta emblem för solens och tidens hejdade gång är även ett konventionellt tecken i alkemistiska sammanhang, där det åtråvärda guldet framställs som en genomborrad sol. Slutligen tillhandahåller elegin här sin dolda upplysning om vilket datum den utspelar sig: från diktjagets position på Mölna brygga inträffar det bara under någon höstdag att solen passerar i höjd med Danvikens spira.

s. 51 Solen vart ögonblick spetsad: Solen befinner sig således fortfarande i samma läge som på s. 11, ingen yttre tid har förflutit.