Utebliven interaktion som motstånd

En kvalitativ studie av personalens förhållningssätt till en social robot på ett äldreboende

Abstract

Essän bygger på en fältstudie vid äldreboendet Bävern där en social robot, Erik, placerades för att undersöka om den kunde fungera som samtalsstöd för undersköterskor och därmed minska upplevd stress. Studien visar att roboten i stort sett inte användes. Undersköterskorna beskrev arbetet som känslomässigt krävande och starkt relationsorienterat, där kollegialt stöd är avgörande för att hantera liv och död-situationer. Genom att använda Lysgaards teori om arbetarkollektivet och Lindgrens beskrivning av kollektivkultur visar fältstudien att den sociala roboten inte uppfattades som ett komplement utan som ett hot mot den informellt sociala struktur som gör arbetet hanterbart. Motståndet mot roboten manifesterades både i att inte interagera med roboten och i möjliga sabotagehandlingar. Essän understryker vikten av delaktighet vid teknikinförande och att innovationer måste utformas med hänsyn till både tekniska och mänskliga system för att undvika konflikter.