Vad är kritiskt tänkande och hur lärs det ut på forskarutbildningen? Röster från handledare i statsvetenskap i Lund

Sara Kalm, Magdalena Bexell

Sammanfattning


Att tänka och förhålla sig kritiskt brukar framhållas som ett centralt mål för högre utbildning. I den allmänna studieplanen för forskarutbildningen i statsvetenskap i Lund så anges bland forskarutbildningens målsättningar att ”ge fördjupade kunskaper i statsvetenskap och att utbilda självständiga och kritiska forskare”. Och i examensordningen är målen som berör ”färdighet och förmåga” att doktoranden ska ”visa förmåga till vetenskaplig analys och syntes samt till självständig kritisk granskning och bedömning av nya och komplexa företeelser, frågeställningar och situationer”, samt ”visa förmåga att kritiskt, självständigt, kreativt och med vetenskaplig noggrannhet identifiera och formulera frågeställningar samt att planera och med adekvata metoder bedriva forskning och andra kvalificerade uppgifter inom givna tidsramar och att granska och värdera sådant arbete”

Kritiskt tänkande värderas alltså högt. Det beskrivs som en förmåga som kan läras ut, och som doktorander kan tillskansa sig, vilket antyder en viss grad av konkretion. Därför är det särskilt anmärkningsvärt att det inte finns någon allmänt vedertagen definition av begreppet i styrdokumenten för högskolan. Frånvaron av en tydlig definition gör att utrymmet för tolkningar breddas när det ska omsättas i praktiken, till exempel i kursplaner, handledning och examination av forskarutbildningskurser och avhandlingar. Detta är ett första skäl till att det är viktigt att närmare undersöka vad forskarhandledare lägger i begreppet kritiskt tänkande. Doktorander bör helt enkelt kunna få veta vad som avses med ett av de centrala målen för deras utbildning om de ska kunna bli ”det kritiska tänkandets professionella utförare” (Ankarloo och Friberg, 2012: 10).


Refbacks

  • Det finns inga refbacks för tillfället.